Föredragning om retirerandets resurs på Modet att möta det Omedvetna, Göteborg 16 april 2011.

Marie-Louise Canova Lindberg, Symbolon Terranova Mönsterås. 

När jag växte upp, sa min pappa ofta, att jag skulle söka mig till vänner som hade vyer, för

hos de trångsynta fanns det ingen tröst eller förståelse att få.....vad han egentligen talade

om, var förmågan att härbärgera sig, att hålla sig själv, så att man inte utsätter sig för onödig dränering....

Jag heter Marie-Louise Canova Lindberg, och jag är lärare på Symbolon Terranova i

Mönsterås, där vi utbildar både symbolterapeuter och symbolpedagoger. Vi håller till på

landsbygden, alldeles i utkanten av odlingslandskapet, och har naturen och det naturliga

inom människan som ram för utbildningarna. Symbolon Terranova är en ek. för., vilket gör

att verksamheten inte är personstyrd, utan leds av en styrelse vars beslut och inriktningar

förs till handlingar. Symbolon Terranova kommer dessutom att erbjuda alla färdigutbildade

medlemskap, i syfte att samla en bred kompetenskonstellation som har mycket att erbjuda

vid upphandlingar av uppdrag.

och jag tänker reflektera över det från några olika vinklar, och börjar med det retoriska, där

ordet retirera, vars innebörd oftast bär ett ok av statusförlust, när det används o speglas i

vårt sätt att tala. Vi har ett språkbruk som till huvudsak speglats, och speglas i

manssamhällets värderingar, där ord som frammarsch, avancemang, karriär, beslutsamhet,

etc. väcker högre värderingar inom oss, medan ord som avvaktan, försiktighet, backande

delvis avspeglar motsatsen och är inte så sällan kopplat till kvinnligt beteende . Visst är det

lite spännande att vi är lite blinda för hur vi påverkas av vårt eget språk och tänkande, och

liksom luras att stanna upp utan att tänka ett steg till....

Vad vi inte tänker på, är att fenomenet retirera, egentligen är en sund psykologisk resurs och förmåga som ger oss nya möjligheter, genom att med en viss distans, få möjligheten till

överblick, helhetssyn m.m...

Drar vi oss ur den konfliktfyllda situationen, händer flera saker - det går tid, och tiden gör

något åt situationen.....vi får överblick över ”getingbot”, kan kanske t.o.m. bedöma dess

storlek, auktoritet, prioritet.....och vi får möjligheten att göra nya val....använder vi då den

erfarenhet vi nyss rönte, så tar vi förhoppningsvis oss an uppgiften på ett nytt sätt....

Fler exempel som belyser språkbruket kontra vår kollektiva värdering speglat i manligt

tänkande kan vi ta med ordspråket:

Att gå som katten runt het gröt.....ett ordbruk som ofta används i sammanhang om personer

skada sig själv...

Vi är begåvade med en minnesfunktion, för att hitta mat, finna trygghet och minimera

skador, och denna funktion är till för att användas i de steg som ligger framför oss. När vi

ställs inför den nya dagens val och konflikter, har vi ett eget användbart bagage av redan

referenser över återvändgränder vi redan vet inte leder någonstans.

I dagens industrisamhälle har vi inte avsatt tid att retirera så att vi kan reflektera i den

dig.

När det snott till sig runt oss, behöver vi se vad som är viktigt och vad som direkt kan

omedvetna leder oss till rätta vägar, och problemen börjar i stort sett sortera sig själv......

Hur gjorde man förr?

För ingen här tror väl att vi är kronan på skapelsens verk? Vi har ett liv i denna tidsandas

kuliss med allt vad det innebär av teknik, kommunikation, globalisering, men behoven som

du och jag har skiljer sig inte på något vis från människan som levde på 1700-talet, 1400-

talet, vikingatiden...visst vi har mer kunskap, mer information, men vad hjälper det i

förmågan att bära våra liv?.....

Vad är skillnaden mellan en boklärd och en bildad människa?

Genom att lyfta blicken och blanda in de kollektiva perspektiven och tidsandan, och göra en

jämförande överblick, förminskas i regel inte bara det egna och laddas ur på frustration. Vi

kan dessutom ta oss an vad det nu är med andra ögon, annat tänkande, när vi ser vad för

strömningar, politiska, sociala, kulturella, ta ex. musiken som funnits i ”luften som kollektivet

Kan vi då avslutningsvis våga oss komma in på nutiden och oss själva i sammanhanget med

Tänk om vi kunde ha den som ”arbetsmodell” när en konflikt börjar bli för omtuggig och

körd i hörn. Ta en paus, och kom tillbaka. Börja från början, och försöka minnas de fotsteg

som inte hade någon framgång, genom att välja andra ord, annat tonfall, lyssna lite mer.....

Då har vi tagit ett steg tillbaka, vi har härbärgerat oss och vi har skaffat oss en ny möjlighet

till framsteg.....